Ezz älskar att skratta och hatar allt som är meningslöst. Som fotograf försöker han att inte vara i vägen för sig själv, ligga lågt och låta sina bilder stå för uppståndelsen. Hans objektiv söker det varma, genuina och öppna, ofta mitt i krisdrabbade krigshärdar. Han förmedlar alla verklighetens facetter, ser återkommande mönster men noterar också avvikelserna. Under sommarmånaderna lever han upp, återupptäcker barndomen under släktbesöken och låter skrattet ersätta yrkesvardagens allvar.